Sydney 09/10 - HEMMA!

Home sweet, soon not to be, home.
När man flyger i Australien behöver man inte visa något id-grejs.. hmm.. trodde man va tvugen om man korsade olika stater men nähähähäääääru som vilma skulle säga..

Har haft en underbar lååååå¨ång helg i Melbourne, härligt att få lite familjekänsla. Och Joline måste vara den underbaraste bebisen i helaste världen, ville ta med henne hem men jag kände att det skulle krocka lite med ungdomslivet.. Axel on the other hand är mer eller ännu mera vild. Kastar, sparkar, slår och slänger är hans livsfilosofi och så fort livet blivit glatt och trevligt igen så tar han och slänger nått nytt... hmm...
Vi var på Melbourne museum och såg en Pompeii exhibition och traskat runt på Melbournes gator (en dag), vädret var crap hela tiden så vi höll oss i bilen, var och såg filmen UP i 3D i söndags. Jättesköjsam film med en amazing story, förstår inte hur en (eller flera) människor kan komma på något så osammanhängade klart i dagens utvecklade värld.. resorna gick jätteeasy både dit och hem. Alan körde mig till flygplatsen idag, 19.03 tror jag att han släppte av mig... 19.09 hade jag checkat in, kissat, och gått igenom säkerhetskontrollen. Jag förstår verkligen inte varför folk insisterar på att stå i kö och vänta när man easypeasy kan checka in på maskin-grunkorna.

Tillbaka till verkligenheten, har skolkat två dagar, that equals 4 lektioner. Två med Tony, crap... hoppas jag kommer på något bra vettigt tills imorgon, jag fick damlunga från dust stormen kanske?
När jag kom tillbaka hade jag 24 nya mail och 23 facebooksaker.. shiet, det får mig nästan att tro att jag e poppis.. vart är alla dessa saker när man sitter framför datorn och väntar?

Anna hade en lika dan kamera som mig oxå så nu har jag laddat mina två batterier så nu kan jag fota liiiiiiite granna! =)

Pallade inte med tåget hem så jag tog en taxi.. när jag kom fram påstod han att han skulle lägga till 5 dollar förnågot så där rök hans dricks och då blev han tjurig, like i care!
Sen hittade jag en peng, fin a penny pick it up, blablablabla gives you luck. Trodde jag ja, jag kom inte ens in genom dörren (ytterdörren) innan lucken hade försvunnit. Avmagnitiserat, det är det hatigaste med swipecard-keys... Så jag fick ringa efter securityn som va läskig och aggro att släppa in mig, för att sen hjälpa mig i hissen och sedan öppna min dörr.. nej vet du va. Imorgon hoppas jag att pengen gör sitt..