"The Sowfy-story"

Sitter i min nya fina rosa säng och lyssnar på musik, livet leker =)

Så till "the journey  with a capital J"

Resan började med att Axel kom för att följa med till flygplatsen kl 06.50 J väl där skulle jag checka in väskan som jag äntligen lyckats stänga men dock (enligt vår våg) inte lyckats få ner till 30kg. Mannen i incheckningsdisken va döskön och sa med en skrattande stämma, när han såg att min västa vägde 31.8kg, "Haha där hade du tur, hade den vägt 2 hekto mer hade du tyvärr inte fått ta med den..hehe", tala om på f*tthåret. Efter det var det ett vemodigt hejdå som gällde och dags att fortsätta ensam med me, myself and I (Vi har blivit best-buds by now..).

   

Har aldrig varit så ensam förut, ingen här, ingen där, ingen nu. Men jag gillart! På flyget till Köpenhamn hamnade jag bredvid en jättetrevlig affärsman som pratade om trippel7or och 7-47or. I Köpenhamn gick bytet jättelätt, landade bokstavligen i gaten bredvid den som nästa flight skulle avgå ifrån. En timma senare satt jag på en 13 timmars flight mot Singapore. Hamnade bredvid en tant som jag först fick för mig var en riktigt argbigga, men efter någon timma hade hon löst up sig och det visade att hon var lika trevlig som affärsmannen. Hon var från Danmark men hade bott på Nya Zeeland i 30 år och var förskräckt över att hennes döttrar valt att gå en "all girlsschool - are we going back in time?"  Haha.  Efter en väldigt enkel och komplikationsfri resa var jag nu framme i Singapore, där klockan var 5.05 på morgonen. Här fick jag ta ett litet tåg till nästa terminal, som tur va så gick tåget mellan 5.00-02.30 och går då varannan minut så det va ju tur att jag inte landat en halvtimma tidigare så jag slapp vänta =)
I Singapore hade jag 4 timmar att döda så jag satte mig i loungen och drack öl, åt papaya och vattenmelon, min tid var ju faktiskt typ 10 på kvällen. 3 öl, en bacardi/sprite/lime och trevligt samtal, från en kanadensare, senare var det dags för sista färden.

 

Yeay, snart framme! Vid den här tiden hade flygplansmaten gjort sitt och sprängde i magen på mig.. detta ledde enkelt till att den korta resan (på 6 timmar?) mellan Singapore och Sydney blev helvetisk. I Singapore var jag även tvungen att scanna alla väskor igen, den här gången orkade jag inte tjafsa med vätskorna, men när tjejen som arbetade där såg mina alldeles för över fyllda påsar med nagellack, munskölj och diverse liquids skrattade hon bara och sa något i stil med att det är tufft att vara tjej. Nu hamnade jag bredvid en liten man som inte försökte sig på att make conversation vilket jag tyckte var extremt skönt då jag var, 1. Döttstrött efter att inte sovit på över ett dygn. 2. Jag hade Dö ont i magen. 3. Jag hade redan dragit historien om Sofia 5000 ggr. De 6 timmarna kändes som en evighet, vi var aldrig framme, men när jag började tvivla på om vi nånsin skulle landa som tänds säkerhetsbältes skylten, men inte för turbulens som tidigare utan för att förbereda landning. Just de! ALLA resor var extremt turbulenta och säkerhetsbältesskylten var tänd nästan jämt, själv har jag dock inga problem med sådant. Tycker det är ganska mysigt, vaggas till sömns lixom =)  

I tullen var det 70-11 människor som frågade vad jag hade för planer och varför jag var här, somliga trevligare än andra. Min jätterosa väska var lätt att hitta på bandet, infact fick jag springa till bandet för att den kom innan mig, dvs. ingen väntan, Ab.fab! Hur ofta händer det?

Sen skulle alla väskor scannas en sista gång innan de släppte mig lös, ensam, i landet bortom horisonten. Utanför portarna och med endast min egna charm var det nu dags att hitta transfer till staden, jag frågade en tjej som hade svaret "Shuttle bus -$14" Fick sällskap av en trevlig man från Nya Zeeland som försökte få mig att tala franska, men jag gjorde klart för honom att mina franska kunskaper är none-existing. 40 minuter senare stod jag utanför nattens boende med en stor väska på 31,8kg + 4 tunga handbagage. 
 

        

I lördags fick jag tillgång till boendet så jag pallrade mig dit efter att inspekterat staden lite granna. Självklart är ju jag Sofia Wirström Juhlin-Dannfelt, och inget ska ju fungera komplikationsfritt så rums-incheckningen blev inte riktigt som planerad, något gick fett fel, så därför sitter jag nu i ett temporärt rum med mina planer, om att spendera helgen med att få i ordning i mitt nya hem, krossade. Jag säger ju de! Man ska inte ha planer, man ska ta saker som de kommer. Därför blir jag nu tvungen att improvisera helgen, så i lördags var jag i Westfield och shoppade lite dit och dat som kan tänkas behövas, och för att skulle slippa spendera kvällen själv i mitt halv-deprimerande temporära rum begav jag mig broadway down till bion och såg "The Ugly Truth", ett amerikanskt kärleksdravell, men man fick sig några ordentliga skratt. Den är att rekommendera som må bra film =)

Nu har ni fått ta del av min första officiella men dock fortfarande sugande uppsats i "the Sowfy-story"