Efter gårdagens inombordandes psykbryt tog jag mina hjärnceller till sinnes och bestämde mig för att detta inte fungerade. Pratade med mamma som ska prata med IBS Tur att man har någon med lite stamina i familjen, för gud ska veta att jag har då inte utvecklat några sådana kvalitéer under mina 19 år på Tellus.
Och på tal om gud blir jag mer och mer säker på att någon upstairs styr mitt liv. Flyttar, vrider och vänder på saker och ting som denna tycker passar.
Körkort, går det? Nej. Står jag och väntar på bussen kan jag alltid räkna med att jag får vänta minst 10 minuter, ska jag inte med bussen åker alltid åtminstone två stycken förbi mig inom loppet av tre minuter från dess att jag passerat busshållsplatsen. Vad är det här?
0